Alltså, jag har varit så usel på att skriva under sommaren…här kommer ett försenat inlägg som skulle gått iväg innan sommaren…

Ja så har det då nästan gått ett år sedan vi landade i Peking, med tårar i ögonen och med en klump i magen. Jag minns att jag var både förväntansfull, orolig och beslutsam att få saker att funka.

Nu ska vi, om bara några dagar åka till Sverige för ett långt sommarlov. Så hur är då läget? Ja, det är inte helt lätt att sammanfatta detta enormt händelserika år. Men det kanske är just det , händelserikt! Vi har gjort så mycket olika saker, rest, träffat nya människor, krånglat med språkförbistringar, upptäckt en ny stad, nytt land, ny skola, nytt nytt nytt, och inte minst gått igenom hela känsloregistret från förtvivlan till glädje, tur och retur flera gånger.

Men saker har också så sakteliga börjat falla på plats. Killarna har fått kompisar i skolan. Neo har dessutom ett gäng han hänger med här i området. Milo har några här i området, men en av hans bästa kompisar flyttar i sommar. Även för Neo så försvinner ett par kompisar, så är ju tyvärr situationen i detta internationella expat liv, människor kommer och går. För egen del så har jag drabbats av total trötthet det sista, tror att jag börjat slappna av mer och all positiv pepp som har skett börjar ta ut sin rätt. Givetvis påverkar vår familjesituation mig mycket också med David borta hela veckorna. Särskilt eftersom det varit framförallt ett väldigt jobbigt emotionellt år. Men som sagt det blir lättare när barnen känner sig bättre till mods.

Många saker ger ju också mängder av energi och vissa dagar känns ju bara så lyxiga! Blir glad och fylld av energi när jag går in på skolan på morgonen och musiken ljuder ur högtalarsystemet över hela skolan. Eller när jag och Milo går i korridoren och rektorn säger “Hello Milo, have a great day!” Jag undrar om rektorn hemma i Sverige ens visste att Milo fanns..? Skolan ger alltid energi och jag tänker ofta på hur privilegierade vi är som får ha våra barn på en skolan som ISB. Det har jag säkert nämnt tidigare men det är verkligen en ynnest och en lyx!

Häromdagen gick jag till poolen en liten stund, där var fullt av bekanta och obekanta ansikten, gick därifrån med nya kontakter i min telefon. Och hur lyxigt är inte det, att en tisdag ligga vid poolen en stund?! Jag har ju också bestämt att jag ska uppleva Beijing med omnejd och det försöker jag verkligen, älskar att hika på muren!

Sedan har jag ju en del att göra för SWEAs räkning, styrelsemöten samt olika aktiviteter. Vi firade Nationaldagen på Kempinski hotel. Ambassaden hade ordnat en fantastisk tillställning och den nya ambassadören Helena Sångeland var där. Jag och några tjejer representerade SWEA med ett Sverige bord där vi bjöd på fika och sålde våra halsband, och såklart informerade om SWEA. En mycket färgglad Claudia ska tilläggas! ABBA kören var influgen från Sverige och här fanns både Volvo, OLW och en midsommarstång!

Sedan går jag ju också på roliga CCC luncher, ett kvinnligt nätverk….roligt och lite galet…därav hatten på en av bilderna. I maj hade vi ju också SWEAs stora 40 årsfest som jag och Claudia var ansvariga för. Det blev riktigt lyckat med god mat, härliga människor och fin inramning. Och ett av mina favorit ställen, barnhemmet som vi på SWEA stödjer på olika sätt. Känns så meningsfullt att vara där. Måste återkomma om detta barnhem.

Vi har också haft förmånen att ha flera besökare under året, så roligt! Underbart att få visa vårt liv här och uppleva sevärdheter och denna staden tillsammans med vänner. Vi hoppas på fler besök kommande skolår!

Ja, vardagen har tuffat på, men vi har såklart varit med om mycket, stort som smått, älskar att få leva i en helt annorlunda miljö och kultur. Lärorikt och utmanande. Bara en sån sak som att få ett meddelande från propaganda ministeriet….

Vi är också överraskade av luften som ju faktiskt är så mycket bättre än vi trodde, och som blir bättre och bättre. Kina gör stora miljöansträngningar, något som vi verkligen uppskattar och efterfrågat, och nu har vi äntligen fått återvinningskärl på området och i hela Peking!

Nu har vi dock haft några jobbiga dagar med att säga Hej Då! till vänner, framförallt barnens vänner. Det är en jobbig del i detta livet, att människor kommer och går…Man vänjer sig aldrig vid det. Inte nog att man varje lov, man fått spendera i Sverige med familj och vänner, fäller tårar, så gråter man dessutom varje lov här! Det är tufft när man lärt känna någon man gillar, gäller både mig och barnen, som sedan flyttar till en helt annan del av världen. Men det är också fantastiskt att man har “vänner” över hela jorden. Skolavslutningen var väldigt emotionell, med kinesisk gong gong som de elver som lämnar skolan får slå på samt “av-vikning” av skolbussarna som lämnar för sista gången, under tutande och till ackompanjemang av fyrverkerier. Personal, föräldrar, lärare, rektorer, elever alla vinkar av bussarna. Häftigt!

Nu ser vi framemot en lång skön sommar i Sverige med familj och vänner som grädde på moset. Och så planerar vi att köpa en liten katt till….Ha en skön sommar så hörs vi i Augusti!

Och när denna kommer ut är vi tillbaka i Peking sedan två veckor…