Besök

Ni hao! Åh så underbart att få gäster! Nu har vi haft vårt fjärde besök sedan flytten för ca 1,5 år sedan, och så kul det är! Har väntat och sett fram emot att familjen Molina Gabinus skulle komma ända sedan i somras, och nu var de äntligen här…

Det blir väldigt intensiva dagar när man har gäster, man vill ju visa så mycket som möjligt, och så ska ju vardagen med barnen, skola och läxor tuffa på…men det är så kul att få visa upp “vårt” liv här och att våra vänner hemma har sett hur vi lever, inte bara medan vi är här men också när vi kommer tillbaka hem till Sverige. Nu kom Vanessa, Thomas, Lea och Elias på besök, våra underbara grannar och kära vänner från Silvandersgatan. Inte nog med att de tog sig tid att besöka oss, de hade med sig hela resväskan full med godsaker!!! Så det blev dubbel fest!

De kunde endast stanna i 8 dagar så det blev ett tufft schema….

Vi kickade igång besöket med en tur in till Jinshan Park, en fantastisk park med bl a utsikt över hela Förbjudna staden. Jag tycker denna parken är underbar att strosa i samt att det är så bra att man få en överblick över Förbjudna staden innan man kliver in i den för då tappar man lätt uppfattningen om dess storlek. Vi hade extra tur denna dag då det var en sådan där riktigt klar och krispig höstdag. På kvällen hade Lea önskat sig Peking Duck till middag och såklart skulle vi äta det, det var ju Leas 15 årsdag! Så roligt att få fira den här i Peking. Jag bokade Duck de Chine restaurangen, som jag känner till sedan tidigare. Vi åt en traditionell kinesisk middag med Peking Duck som huvudnummer. Efter ca 8-10 rätter är man rätt nöjd.

Så var det ju dags för det obligatoriska murenbesöket! Denna gången åkte vi till Jingshangling, lite mer folk än på Gula Blomman men här är så otroligt fin vy. Och åter var vädergudarna verkligen med oss, hösten i Peking är fantastisk! Vi fick en riktigt varm och skön dag med strålande sol och blå himmel. “Första gången på muren” måste firas med bubbel, det har numera blivit en tradition! Sedan var det dags att skynda hemåt, för på kvällen var det stort Halloweenfirande i River Garden där vi bor. Helt galet roligt! Vi gick “all in” och hade dekorerat utanför huset, och jag och Vanessa klädde ut oss. Jag hade en mindre tvättkorg fylld med godis, och allt gick åt!!! Det var hur mycket barn (och vuxna) som helst, men väldigt skötsam Halloween, alla barnen sa tack och tog endast EN bit åt gången…jag trodde de skulle roffa åt sig, men inte! Vi grillade och delade ut godis på löpande band! Hela vårt klubbhus här i området var omgjort till ett Haunted House, där ungdomar var utklädda och skrämde livet ur en. De anstränger sig verkligen här i vårt område, riktigt roligt att se. Det kändes som att alla gick “man ur huse” för att uppleva och deltaga i halloweenfesten.

Dagen efter var det åter dags för lite kultur. Promenad genom hutongerna, som jag älskar, en rickshaw tur och sedan mönstrade vi på en båt som jag bokat som överraskning. Vi njöt av en fin solnedgång på den lilla sjön Houhai, och det hela kröntes av att Thomas badade med de lokala kineserna, vilken avslutning på båtresan! Kvällen slutade sedan på en restaurang, Lost Heaven, som är en av våra favoriter. Här lagar de mat från Yunnan, och det ligger väldigt nära norra Vietnam där vi var på resa. Lokalbefolkningen kommer från samma ursprungsbefolkning som i Sapa, med sina vackra klädedräkter, och maten är helt fantastisk.

Sedan följde resten av veckan med sevärdheter och lite pulshöjande aktivitet som att gå över glasbron, och lite lyx som massage och manikyr. Vi åkte även till muren en gång till för att få olika upplevelser. Det är så stor skillnad på att vara på de lite mer turist-täta ställena kontra att stå helt själv på muren! De stora turistplatserna vill man inte ens åka till nu när man har möjlighet att uppleva muren i ensamhet (ofta iallafall). Ja, jag vet, men jag älskar verkligen att åka till muren…tjat tjat…

Vi besökte såklart Förbjudna staden, ett måste när man är här, samt Sommar palatset, i 25 graders värme. Vi hann med lite shopping och mysmiddagar hemma och avslutningsmiddag i stan, och vips var de 8 dagarna över! Usch det gick alldeles för fort. Avsked är tråkigt och sorgligt….tur man har en och annan chokladkaka och saltlakrits att trösta sig med…Har njutit av varje sekund jag fick ha familjen Molina Gabinus här! Ser framemot nästa besök!

Man hoppas att gästerna åker hem med positiva minnen och bilder av Peking och att de har fått se så mycket som möjligt. Våra gäster har nästan alltid blivit överraskade och förvånade av hur modernt och utvecklat Kina är, samtidigt som det finns så mycket kultur och historia. Givetvis är det enormt stora skillnader på städer vs landsbygd i Kina, men mycket är väldigt annorlunda mot vad många tror. Bara en sådan sak som att Pekings gator är väldigt rena, och att man har börjat se över sin sanitet, toaletterna är inte alltid så roliga kan jag lova…men nu ska hela toalettsystemet ses över och standarden ska höjas. Man kan t o m se en och annan “riktig” toalett på flera turistställen numera. En inte så oviktig del i tillvaron.

För övrigt så är det fullt upp just nu. Jag är sk homeroom parent, är med i en grupp för Grade 8 graduation på skolan, en stor sak här då man lämnar middle school och går upp i high school. Jag har en del jobb för SWEA, har varit på flera utbildningar på skolan och tragglar på med min kinesiska. Imorgon och på fredag är barnen lediga från skolan så får vi se vad vi ska hitta på, de vill oftast bara vara hemma när de är lediga.

Vädret börjar så sakteliga slå om till lite kallare och löven faller, det är en ganska kort och intensiv höst här, men man kan fortfarande sitta ute på dagen och äta lunch, något jag gjorde i måndags, väldigt härligt. Men nätterna är kalla och det är dags att plocka in växterna. Jag och Milo ska bygga hus till vildkatterna, ett har vi redan fått av vår chaufförs fru, hon är också kattmänniska. Förstår inte hur de klarar sig, katterna, det blir väldigt väldigt kallt på natten vintertid. På dagen kan solen värma lite men inte så mycket. Nåväl, allt för denna gång, sköt om er! Zai jian!

Vi firar mångfald!

Igår var det International Day, en av mina favoritdagar på skolan! Tanken med dagen är att fira mångfalden på skolan, och att dela med sig av sin kultur. Dagen började med, som så ofta, med hög musik när vi kom till skolan. Sedan hade alla klasser någon form av aktivitet i “international day spirit”. Jag var i Milos klass och hjälpte till att översätta matte-termer till olika språk. Kanske inte den roligaste aktiviteten men det var trots allt mattelektion. Barnen fick planera hur de skulle gå till väga, vilka som skulle göra research, ta fram flaggor mm. Det är en sådan lyx att de bara är 18 stycken i klassen, och roligt att få vara med och se hur engagerade alla barnen är. Andra klasser hade andra aktiviteter, en del bjöd på mat eller hade föredrag om olika länder mm.

På eftermiddagen gick den stora paraden av stapeln, med musik, trummor, liondance, tal och den gemensamma skolsången. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men det är faktiskt en fantastisk känsla att få vara en liten del av en sådan mångkulturell gemenskap. Både lärare, föräldrar och skolledningen tar på sig sina nationaldräkter eller något som symboliserar deras land. Mannen med obefintligt hår och i den engelska kavajen är Mr Hurworth, som är Head of School, och en fantastisk sådan! I år syntes våra svenska färger lite extra, nu är vi ju tre familjer på skolan, 7 barn sammanlagt, kul!

Efter paraden är det en eftermiddag och kväll fylld av aktiviter på hela skolan. Olika länder har montrar, vi har en gemensam Europamonter bestående av 10 länder som vi startade förra året. Vi är ju inte så många européer på skolan. De olika montrarna bjuder på mat och godsaker, har tävlingar och sprider kunskap om respektive land. Kina och Korea har såklart massa saker, de har stora varubilar som rullar in med grejer.

Det bjuds också på uppträdanden i form av sång och dans. Det är så många barn, lärare, personal och rektorer, alla minglar och vi slet som djur i vår monter. Givetvis hade vi satt upp en bild på Greta Thunberg på vår Sverige tavla, hon har varit i fokus även på vår skola det sista. En av Milos sk units just nu handlar om miljön och de har diskuterat och gjort affischer om miljön och om olika människor som arbetar med miljöfrågor. Det pratas mycket om miljön i skolan och det görs ständigt förbättringar i skolmiljön som att släcka ner i vissa korridorer vissa dagar och att all plast byts ut mot annat material där det är möjligt. Vi höll således vår monter plastfri sånär som på ballongerna, men de går att återanvända!

Hur som helst så hade vi en fantastisk dag i mångfaldens tecken och jag är så glad att barnen vistas i en miljö där rasism inte förekommer och där det går så många olika barn med så olika bakgrund och kulturer. Vi avslutade hela kvällen med att vårt Europa team beställde hem pizza och drack vin. Lyckad dag och kväll för både barn och vuxna, och ytterligare några nya vänner att lägga till i telefonen.

Cuandixia, en tidsresa.

Vi sitter tillsammans i minibussen som tar oss fram på slingriga vägar, allt högre upp i bergen. Utsikten är vidunderlig! Men ibland vill man faktiskt inte titta nedåt, det är högt och vägen är smal. Det slår mig varje gång hur vacker naturen är runt omkring Peking, med sina höga berg och mängder av odlingsterasser. Men det slår mig också hur otillgänglig den är, hur enormt svårt det måste ha varit att förflytta sig här innan riktiga vägar fanns. Man blir också förundrad över hur de lyckas bygga och odla i denna bergsterräng.

Nåväl efter nästan 3 timmars färd på motorväg och sedan slingrande serpentinvägar är vi så framme…Cuandixia, en väldigt gammal by som nu existerar under statligt beskydd.

Cuandixia grundades redan under Ming Dynastin (1368–1644) av ett folk som kom från ShanXi provinsen, och blev ett fäste som låg väl placerat på vägen till Peking. Här handlades med kol, päls och spannmål. Alla som bott och fortfarande bor kvar i byn delar samma efternamn “Han”, vilket innebär att de delar samma anfäder. Ming dynastin är den sista dynastin i Kina som leddes av Han kineser.

Här i Cuandixia har husen stått pall för hårda bitande vindar och heta torra somrar i flera hundra år! Runt om i den lilla staden ser man sniderier och stenskulpturer som stammar från Ming och Qing dynastin. Tanken svindlar faktiskt. Ett exempel på hur viktigt det var, och är, med utsmyckning och symbolik är att stenplattorna som ligger på gatorna är av röd eller grön sten om de leder till de rikaste familjernas hus, sniderier runt ingångarna har stort symboliskt värde och visade också på vilken status man hade.

Vi har med oss en svensk/ kinesisk tjej som har blivit vän med ett äldre par i byn och hon tar med oss till deras hem. Deras släkt har bott i samma by, i samma hus i 17 generationer! Tänk, så otroligt häftigt! Jag blir så otroligt imponerad av detta par som tills för bara två år sedan hade tidningspapper till fönster, nu har de glas. Kan inte låta bli att tänka på min egen mamma och pappa. Vintrarna här upp är skoningslösa! Alltså det är så kallt, och här bor de i ett enkelt stenhus. Elektricitet har de haft ett tag men inte så länge. I sovrummet, som består av en familjesäng av sten och trä, väldigt traditionell, eldar man under sängen för att få värme (se bild så ser ni ett mörkt hål). Courtyarden (traditionell hustyp) består av ett pyttelitet kök, ett rum med deras säng, ytterligare ett rum med en säng som de hyr ut om man vill övernatta och en stor sal som förmodligen användes vid samlingar och för att äta. Nu ägs salen av staten. Toalett finns inte, utan staten har byggt nya enkla toaletter i byn som de boende använder, dusch finns inte. Man ska också veta att såhär, fast betydligt mindre bor många i Kina, särkilt ute på landsbygden. I ingången till parets hus finns flera hundra år gamla målningar som man satt lite skyddande plast över.

I sitt minimala kök lagade de mat till oss 11 personer, olika maträtter och de klassiska pannkakorna som maten rullas in i, så gott. Frun ville inte vara med på bild och smet hela tiden. De var så söta och så glada att vi var där, då fick de en liten inkomst. Deras hus var ett av de “stora och fina” husen i byn och ovanför deras sk courtyard ligger ett större hus där de äldre släktingarna bodde, det var ju väldigt stora familjer och säkert en och annan tjänare i de rikaste familjerna. Nu har staten köpt det och gjort det till ett litet museum, så hemmet står kvar precis som det såg ut. Utsikten från huset är underbar. Alltså för en människa som jag som älskar historia är detta så fantastiskt, jag tänker under vilka enkla förhållanden och under ständig oro för plundrare, kejsarens soldater och tatarer de måste ha levt. Men också hur duktiga de var, de tecknade, skrev, snidade och odlade samt idkade handel. Ibland är det så trist med språkbarriärer, tänk om man kunde frågat detta par om hur livet var när de var unga?

Ovanför den lilla byn finns ett tempel, med perfekt utsikt över omgivningarna. Det är så vackert och man blir ödmjuk av anblicken av alla berg som omger platsen.

Innan vi begav av oss av mot Peking och den moderna världen igen, så köpte vi mandlar, honung och frukt från de lokala bönderna. Vi väckte uppmärksamhet vill jag lova, ett gäng bleka svenskor…men som alltid många glada skratt, trots språkförbistringen. Vi rullar ut ur byn med många glada tillrop och ser efter några timmar Pekings skyskrapor och motorvägar, vilka kontraster!