Besök

Ni hao! Åh så underbart att få gäster! Nu har vi haft vårt fjärde besök sedan flytten för ca 1,5 år sedan, och så kul det är! Har väntat och sett fram emot att familjen Molina Gabinus skulle komma ända sedan i somras, och nu var de äntligen här…

Det blir väldigt intensiva dagar när man har gäster, man vill ju visa så mycket som möjligt, och så ska ju vardagen med barnen, skola och läxor tuffa på…men det är så kul att få visa upp “vårt” liv här och att våra vänner hemma har sett hur vi lever, inte bara medan vi är här men också när vi kommer tillbaka hem till Sverige. Nu kom Vanessa, Thomas, Lea och Elias på besök, våra underbara grannar och kära vänner från Silvandersgatan. Inte nog med att de tog sig tid att besöka oss, de hade med sig hela resväskan full med godsaker!!! Så det blev dubbel fest!

De kunde endast stanna i 8 dagar så det blev ett tufft schema….

Vi kickade igång besöket med en tur in till Jinshan Park, en fantastisk park med bl a utsikt över hela Förbjudna staden. Jag tycker denna parken är underbar att strosa i samt att det är så bra att man få en överblick över Förbjudna staden innan man kliver in i den för då tappar man lätt uppfattningen om dess storlek. Vi hade extra tur denna dag då det var en sådan där riktigt klar och krispig höstdag. På kvällen hade Lea önskat sig Peking Duck till middag och såklart skulle vi äta det, det var ju Leas 15 årsdag! Så roligt att få fira den här i Peking. Jag bokade Duck de Chine restaurangen, som jag känner till sedan tidigare. Vi åt en traditionell kinesisk middag med Peking Duck som huvudnummer. Efter ca 8-10 rätter är man rätt nöjd.

Så var det ju dags för det obligatoriska murenbesöket! Denna gången åkte vi till Jingshangling, lite mer folk än på Gula Blomman men här är så otroligt fin vy. Och åter var vädergudarna verkligen med oss, hösten i Peking är fantastisk! Vi fick en riktigt varm och skön dag med strålande sol och blå himmel. “Första gången på muren” måste firas med bubbel, det har numera blivit en tradition! Sedan var det dags att skynda hemåt, för på kvällen var det stort Halloweenfirande i River Garden där vi bor. Helt galet roligt! Vi gick “all in” och hade dekorerat utanför huset, och jag och Vanessa klädde ut oss. Jag hade en mindre tvättkorg fylld med godis, och allt gick åt!!! Det var hur mycket barn (och vuxna) som helst, men väldigt skötsam Halloween, alla barnen sa tack och tog endast EN bit åt gången…jag trodde de skulle roffa åt sig, men inte! Vi grillade och delade ut godis på löpande band! Hela vårt klubbhus här i området var omgjort till ett Haunted House, där ungdomar var utklädda och skrämde livet ur en. De anstränger sig verkligen här i vårt område, riktigt roligt att se. Det kändes som att alla gick “man ur huse” för att uppleva och deltaga i halloweenfesten.

Dagen efter var det åter dags för lite kultur. Promenad genom hutongerna, som jag älskar, en rickshaw tur och sedan mönstrade vi på en båt som jag bokat som överraskning. Vi njöt av en fin solnedgång på den lilla sjön Houhai, och det hela kröntes av att Thomas badade med de lokala kineserna, vilken avslutning på båtresan! Kvällen slutade sedan på en restaurang, Lost Heaven, som är en av våra favoriter. Här lagar de mat från Yunnan, och det ligger väldigt nära norra Vietnam där vi var på resa. Lokalbefolkningen kommer från samma ursprungsbefolkning som i Sapa, med sina vackra klädedräkter, och maten är helt fantastisk.

Sedan följde resten av veckan med sevärdheter och lite pulshöjande aktivitet som att gå över glasbron, och lite lyx som massage och manikyr. Vi åkte även till muren en gång till för att få olika upplevelser. Det är så stor skillnad på att vara på de lite mer turist-täta ställena kontra att stå helt själv på muren! De stora turistplatserna vill man inte ens åka till nu när man har möjlighet att uppleva muren i ensamhet (ofta iallafall). Ja, jag vet, men jag älskar verkligen att åka till muren…tjat tjat…

Vi besökte såklart Förbjudna staden, ett måste när man är här, samt Sommar palatset, i 25 graders värme. Vi hann med lite shopping och mysmiddagar hemma och avslutningsmiddag i stan, och vips var de 8 dagarna över! Usch det gick alldeles för fort. Avsked är tråkigt och sorgligt….tur man har en och annan chokladkaka och saltlakrits att trösta sig med…Har njutit av varje sekund jag fick ha familjen Molina Gabinus här! Ser framemot nästa besök!

Man hoppas att gästerna åker hem med positiva minnen och bilder av Peking och att de har fått se så mycket som möjligt. Våra gäster har nästan alltid blivit överraskade och förvånade av hur modernt och utvecklat Kina är, samtidigt som det finns så mycket kultur och historia. Givetvis är det enormt stora skillnader på städer vs landsbygd i Kina, men mycket är väldigt annorlunda mot vad många tror. Bara en sådan sak som att Pekings gator är väldigt rena, och att man har börjat se över sin sanitet, toaletterna är inte alltid så roliga kan jag lova…men nu ska hela toalettsystemet ses över och standarden ska höjas. Man kan t o m se en och annan “riktig” toalett på flera turistställen numera. En inte så oviktig del i tillvaron.

För övrigt så är det fullt upp just nu. Jag är sk homeroom parent, är med i en grupp för Grade 8 graduation på skolan, en stor sak här då man lämnar middle school och går upp i high school. Jag har en del jobb för SWEA, har varit på flera utbildningar på skolan och tragglar på med min kinesiska. Imorgon och på fredag är barnen lediga från skolan så får vi se vad vi ska hitta på, de vill oftast bara vara hemma när de är lediga.

Vädret börjar så sakteliga slå om till lite kallare och löven faller, det är en ganska kort och intensiv höst här, men man kan fortfarande sitta ute på dagen och äta lunch, något jag gjorde i måndags, väldigt härligt. Men nätterna är kalla och det är dags att plocka in växterna. Jag och Milo ska bygga hus till vildkatterna, ett har vi redan fått av vår chaufförs fru, hon är också kattmänniska. Förstår inte hur de klarar sig, katterna, det blir väldigt väldigt kallt på natten vintertid. På dagen kan solen värma lite men inte så mycket. Nåväl, allt för denna gång, sköt om er! Zai jian!

Cuandixia, en tidsresa.

Vi sitter tillsammans i minibussen som tar oss fram på slingriga vägar, allt högre upp i bergen. Utsikten är vidunderlig! Men ibland vill man faktiskt inte titta nedåt, det är högt och vägen är smal. Det slår mig varje gång hur vacker naturen är runt omkring Peking, med sina höga berg och mängder av odlingsterasser. Men det slår mig också hur otillgänglig den är, hur enormt svårt det måste ha varit att förflytta sig här innan riktiga vägar fanns. Man blir också förundrad över hur de lyckas bygga och odla i denna bergsterräng.

Nåväl efter nästan 3 timmars färd på motorväg och sedan slingrande serpentinvägar är vi så framme…Cuandixia, en väldigt gammal by som nu existerar under statligt beskydd.

Cuandixia grundades redan under Ming Dynastin (1368–1644) av ett folk som kom från ShanXi provinsen, och blev ett fäste som låg väl placerat på vägen till Peking. Här handlades med kol, päls och spannmål. Alla som bott och fortfarande bor kvar i byn delar samma efternamn “Han”, vilket innebär att de delar samma anfäder. Ming dynastin är den sista dynastin i Kina som leddes av Han kineser.

Här i Cuandixia har husen stått pall för hårda bitande vindar och heta torra somrar i flera hundra år! Runt om i den lilla staden ser man sniderier och stenskulpturer som stammar från Ming och Qing dynastin. Tanken svindlar faktiskt. Ett exempel på hur viktigt det var, och är, med utsmyckning och symbolik är att stenplattorna som ligger på gatorna är av röd eller grön sten om de leder till de rikaste familjernas hus, sniderier runt ingångarna har stort symboliskt värde och visade också på vilken status man hade.

Vi har med oss en svensk/ kinesisk tjej som har blivit vän med ett äldre par i byn och hon tar med oss till deras hem. Deras släkt har bott i samma by, i samma hus i 17 generationer! Tänk, så otroligt häftigt! Jag blir så otroligt imponerad av detta par som tills för bara två år sedan hade tidningspapper till fönster, nu har de glas. Kan inte låta bli att tänka på min egen mamma och pappa. Vintrarna här upp är skoningslösa! Alltså det är så kallt, och här bor de i ett enkelt stenhus. Elektricitet har de haft ett tag men inte så länge. I sovrummet, som består av en familjesäng av sten och trä, väldigt traditionell, eldar man under sängen för att få värme (se bild så ser ni ett mörkt hål). Courtyarden (traditionell hustyp) består av ett pyttelitet kök, ett rum med deras säng, ytterligare ett rum med en säng som de hyr ut om man vill övernatta och en stor sal som förmodligen användes vid samlingar och för att äta. Nu ägs salen av staten. Toalett finns inte, utan staten har byggt nya enkla toaletter i byn som de boende använder, dusch finns inte. Man ska också veta att såhär, fast betydligt mindre bor många i Kina, särkilt ute på landsbygden. I ingången till parets hus finns flera hundra år gamla målningar som man satt lite skyddande plast över.

I sitt minimala kök lagade de mat till oss 11 personer, olika maträtter och de klassiska pannkakorna som maten rullas in i, så gott. Frun ville inte vara med på bild och smet hela tiden. De var så söta och så glada att vi var där, då fick de en liten inkomst. Deras hus var ett av de “stora och fina” husen i byn och ovanför deras sk courtyard ligger ett större hus där de äldre släktingarna bodde, det var ju väldigt stora familjer och säkert en och annan tjänare i de rikaste familjerna. Nu har staten köpt det och gjort det till ett litet museum, så hemmet står kvar precis som det såg ut. Utsikten från huset är underbar. Alltså för en människa som jag som älskar historia är detta så fantastiskt, jag tänker under vilka enkla förhållanden och under ständig oro för plundrare, kejsarens soldater och tatarer de måste ha levt. Men också hur duktiga de var, de tecknade, skrev, snidade och odlade samt idkade handel. Ibland är det så trist med språkbarriärer, tänk om man kunde frågat detta par om hur livet var när de var unga?

Ovanför den lilla byn finns ett tempel, med perfekt utsikt över omgivningarna. Det är så vackert och man blir ödmjuk av anblicken av alla berg som omger platsen.

Innan vi begav av oss av mot Peking och den moderna världen igen, så köpte vi mandlar, honung och frukt från de lokala bönderna. Vi väckte uppmärksamhet vill jag lova, ett gäng bleka svenskor…men som alltid många glada skratt, trots språkförbistringen. Vi rullar ut ur byn med många glada tillrop och ser efter några timmar Pekings skyskrapor och motorvägar, vilka kontraster!

Ett av världens underverk

I tisdags var det dags för årets första hike på “muren”, The Great Wall of China….och jag måste säga att det är en av mina absoluta favoritsaker att göra. Tänk vilken lyx att bo så nära detta, ett av världens underverk! Det är faktiskt lika fantastiskt varje gång, i alla väder och i alla årstider. Dessutom är ju en av de stora fördelarna med att bo så “nära” den att vi kan åka till ställen dit turisterna inte alltid hittar. Annars är det ju svårt att hitta platser här där du får vara ensam med dina tankar.

Det är en otrolig känsla att stå på muren och inte se en enda människa omkring dig (mer än dina hike kompisar då förstås). Jag har tidigare också varit på en av de mer turisttäta platserna på muren, och att trängas med hundratals andra, t-shirt försäljare och korvförsäljare är inte alls samma upplevelse. Jag älskar känslan av Wild Wall och att få tillåta sig att fladdra iväg tankemässigt genom historien.

Jag har nu varit på muren 7 gånger och tappar andan varje gång! Och tanken på hur byggnationen gått till svindlar. Jag förstår det inte. Naturen runtomkring är enormt oländig och jag tänker på hur kallt det är på vintern och hur kastvindarna rasar. Just denna dag är det just sådana kraftiga vindar högst upp och sanden yr omkring oss. I solen och lä är det ca 16-17 grader, men vinden är isande när den friskar i. Så att vara här i -20 måste vara fruktansvärt!

Dagens hike-sträcka heter Gulan Blomman och går delvis på en del av muren som är restaurerad och dels på sk Wild Wall, dvs orestaurerad. Som tur var finns det fortfarande kvar sträckor som inte är renoverade, det ger en extra speciell känsla, och min fantasi flödar. Vilka byggde? Hur bodde de? Hur fick de upp de enorma stenblocken? Vad åt de? Vilka har trampat här före mig?

Denna bild är från en annan hike, Jingshanling, men ville visa hur muren fortsätter i, till synes, all oändlighet…

Jag är ju med i SWEA (Swedish Women Educational Association) och vi gör mängder av roliga, lärorika och välgörande aktiviteter där hike är en återkommande och populär aktivitet. Många av medlemmarna har varit på flera av platserna flera gånger och vet vart vi ska ta vägen, en klar fördel.

Just till Gula blomman, som för övrigt fått sitt namn för att vägen som leder till den är kantad av gula blommor hela sommaren, tar det ca 1 timme att köra. Efter att betalat en liten kinesisk dam 5 RMB (hennes hus råkar ligga på vägen upp till muren, så hon ser såklart en affärsmöjlighet) börjar vi vår färd uppåt, uppåt och uppåt. Lutningen är brant och det tar på krafterna. Väl “uppe” är utsikten fantastisk! Vi ömsom klättrar, går och hasar oss upp och ned i ca 2 timmar innan det är dags för fika.

Hela hiken tar ca 3,5 timme och det känns rejält i benen när vi kommer fram till parkeringen där Mr Cheng och Mr Wang (chaufförerna) väntar. Man känner sig frisk och energisk. Denna dag var luften dessutom fantastisk. Så var det dags att åka hem och hämta barnen från skolan och att laga mat. Men var så säker, jag kommer snart tillbaka…

Såhär ser det ut när det är grönt! Bild från slutet av september.

Korta fakta om muren: Det finns inga historiska uppgifter som anger murens exakta längd. Idag finns det två officiella siffror: den aktuella längden på 8.851,8 km och den totala uppskattade längden till och med 21.196,18 km. I jämförelse är Jordens omkrets 40 000 km vid ekvatorn. Detta gör Den Kinesiska Muren till Jordens längsta byggnad.

De första delarna i muren byggdes oberoende av varandra under sommarmånaderna mellan åttonde och femte århundradet f.Kr. Men de samlades först för det vi idag kallar för Den Kinesiska Muren under Qin-dynastin 220–206 f.Kr. Syftet med muren har alltid varit att skydda den norra delen av Kina från människor utifrån, främst mongolerna och manchuerna. Muren är alltså inte en enda lång sammanhållen mur utan går omlott och på olika avstånd från varandra.

Den Kinesiska Muren består huvudsakligen av sten, tegel, jord, lera, trä och andra material. Murbruket i väggen är faktiskt gjort av rismjöl. Arbetskraften som byggde väggen bestod huvudsakligen av soldater – dvs. jordbrukare rekryterade av makten samt dömda brottslingar och krigsfångar.

Den Kinesiska Muren kallas också Den Stora Muren. På kinesiska kallas den “changcheng”, som betyder ”lång mur” eller “wanli changcheng” som betyder ”Den 10,000 Li Långa Muren” (Li är en måttenhet som motsvarar 500m).

De första mer omfattande murdelarna i Kina byggdes av Qin Shi Huang under Qin-dynastin och Qin anses vara ”samlare” av de första delarna av muren. Han var också den första härskaren att samla Kina och är mest känd för sin legendariska Terracotta-armé. Namnet ”Kina” härrör också från ”Qin” (uttalad ”chin”).

Under kulturrevolutionen (1966 – 1976) togs många av tegelstenarna från Den Kinesiska Muren för att bygga hus, gårdar och liknande. Idag är stora delar av muren i förfall. Den Kinesiska Muren korsar följande provinser i Kina: Liaoning, Hebei, Tianjin, Peking, Shanxi, Shaanxi, Ningxia och Gansu

Skidåkning

Oj nu gick det lite lång tid mellan inläggen men denna vecka har varit lite speciell, jag har nämligen varit stand in mamma åt Claudias barn (blir lika full i skratt varje gång jag skriver hennes namn…har träffat TVÅ Claudia i Beijing..) så vi har varit storfamilj! Supermysigt. Sedan har det varit styrelsemöte i SWEA, lunch med Europa gruppen i skolan, ja det rullar på…men ialla fall…

I lördags packade vi ihop oss i bilen med Mr Cheng, vår chaufför, för att åka till Nanshan skiresort. Det är så lustigt men jag hade aldrig tänkt på att man skulle kunna åka skidor i Beijing, dels för att jag inte förknippar Kina med skidor och dels för att det är så otroligt torrt här större delen av året. Men såklart man kan! Borde lärt mig det nu, i Kina kan man göra det mesta. Och nu ska dem ju dessutom ha Vinter OS 2022…

Runt Beijing ligger ett flertal skidorter, skulle tro runt en 10-15 st på ca 1-4 timmars bilavstånd. Tyvärr verkar längdskidåkning inte vara lika populärt eller tillgängligt, men tror mig ha hittat ett ställe ca 1,5 timmes bilresa från oss, men det får nog bli nästa år, nu börjar det bli för varmt. Fördelen med det torra vädret är ju att man kan åka rullskidor året om, fast det var väl kallt i januari…..

Hursomhelst, nu skulle vi åka skidor tillsammans med Claudias familj, i Nanshan. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, i Kina är standarden inte alltid som vi från den sk “västvärlden” är vana vid. Det skulle ju hyras skidor och pjäxor etc…

Vägen till Nanshan går främst via motorvägen men i slutet genom små typiskt gråa kinesiska små byar, fascinerande hur enkelt de bor. Detta i bjärt kontrast till de affärer som börjar dyka upp när vi närmar oss; skidkläder i grälla färger i mängder!

Vi anländer till en GIGANTISK parkering, mycket är väldigt stort här. Man betalar p-avgift, inträdesavgift och sedan skidor på ett ställe, hjälm på ett annat och pjäxor på ett tredje. Om man inte varit här tidigare är detta väldigt förvirrande och man blir alltid lika glad när man träffar på någon som kan liiite engelska. Men samtidigt är allt detta otroligt effektivt, inget finlir dock, hjälmen sitter lite löst men inga problem, jaja bara att gilla läget, snabbt ska det gå. Jag får ett par skidor som är lika korta som Neos och likaså stavar, ser otroligt roligt ut! Men som så många gånger blir vi fascinerade; super effektiv service och mycket vänliga hjälpsamma människor, de skrattar åt oss när vi försöker förklara några enstaka ord på kinesiska, och som alltid, så fortsätter de att prata på med oss! Men roliga möten blir det ofta, med mycket skratt!

Hyrt och klart, matsäck inlåst i ett av 1000 skåp. Nu kan man hyra skidlärare, noterar på översikten att de har ungefär 60 st skidlärare, på ca 6-9 nedfarter…Arbetskraft finns det gott om.

Det blir en härlig dag i solsken och 17 grader! På eftermiddag åker man dock i “slushsnö”.

Runtomkring backarna finns ingen snö och landskapet är monokromt grå/brun/gult. Det är väldigt torrt på vintern och det ligger som ett tunt lager damm överallt, Beijing ligger väldigt nära Gobi öknen och det märks. Stor kontrast till den prunkande grönskan på sommarhalvåret.

Mitt på dagen njuter vi av vår medhavda matsäck, vi köper en stor Budweiser för ca 10 SEK och en dricka till barnen för 5 SEK. Inte riktigt som priserna i de svenska fjällen. Framför huvudbyggnaden finns mängder av bänkar och en DJ skapar lördagsstämning genom att spela kinesisk populärmusik på hög volym….Och vi njuter av att titta på alla olika utstyrslar som passerar förbi!

Dags för toabesök, och då startar den eviga jakten på vanlig sitt-toalett! Här i Kina är ju den sk “Squat-toaletten” den vanligaste toaletten, och man lär sig snabbt vart man kan gå på toa och vart man helst INTE går…Många gånger så är toaletterna inte speciellt fräscha. Utrustade med toapapper och våtservetter ger jag och Milo oss iväg. Yes, längst bort hittar vi en damtoalett med ca 30 bås, varav EN är sitt toalett! Hurra!

**Så här ser de flesta snowboardåkarna ut….och kameran är alltid uppe!**

Notera liftpersonalen i röda kläder, de gick runt och delade ut mat till all personal vid lunchtid, såg ut som en stor termos.

Trots lite dålig luft denna dag så åkte vi hem 6 timmar senare, glada och nöjda med vårt första lilla skidäventyr i Kina, nästa år får det bli fler!

Detta inlägg blev förhoppningsvis lite “muntrare” än den första, men jag vill VERKLIGEN tacka alla för fina kommentarer och inlägg, jag blev faktiskt helt paff av responsen, så roligt att ni vill läsa! Tack snälla!

Nu ska jag plocka fram pass, registreringsbevis samt huskontrakt, för idag ska polisen tydligen knacka dörr i området och kolla papper. Och DÅ vill man ha allt iordning vill jag lova!

PUST! Nu var han här, 40 min genomgång av pass och papper på att vi får vara här. Hyreskontraktet gicks igenom och det hela avslutades med ett “Let me tell you something about fire prevention” (tur att han inte känner till min eldsvåda förra året…) Så vi fick en lektion om gas etc, allt via translate på smartphonen. Noterade också att det stod en kamera under hela ceremonin riktad mot mig. Men så bra, nu var det gjort och han var supertrevlig! Ha en härlig helg!